Valborgstal
Av Maria Henriksson
Visst är våren underbar!
Vi har lämnat vinterns snökaos bakom oss och den här
vintern har varit lång. Den första snön kom i oktober.
Vi tog kort för höstlöven hängde fortfarande kvar
på träden. Det såg märkligt ut.
Men nu är våren här. Enligt SMHI:s definition av våren
kan den endast inträffa efter den 15 februari. Förutom detta
krävs det också sju nätter över noll grader.
Det är vi uppe i vid det här laget. Tänk bara på
den underbara påsk vi hade. Och nu kommer Valborg och befäster
detta
Valborg har för oss nordbor stor symbolisk betydelse då
vi tar adjö av vintern och förbehållslöst får
hylla våren. Vi har ett outsinligt behov av detta och vi firar
även om det kan se ut på väldigt många olika
sätt.
Jag som tex kommer från Göteborg, för mig är
Valborg tätt förknippat med Chalmerskortegen. Jag vet inte
hur många år man stått och huttrat i timmar för
att sedan se kortegevagnarna snabbt passera förbi. När jag
sedan kom som student till Lund var det studentlekar och baler. Ett
säkert valborgstecken var också Magnolian som blommade
i Lundagård.
Men oavsett hur man firar Valborg är det en tradition som handlar
om hur vi går från det mörka till det ljusa, och
sångerna som man traditionsenligt sjunger är väldigt
djupt rotade i våra hjärtan kanske i många fall mer
än vad vi tror.
Min styvbror berättade om en upplevelse för et antal år
sedan då han under ett år arbetade nere i Zanzibar. Monsunen
hade kommit, han både var ensam och kände sig ensam och
det råkade vara valborgsmässoafton. Han lyckades av någon
anledning via radion få in P1 och där hörde han Uppsalas
studentsångare sjunga ”En vänlig grönskas rika
dräkt”, han började gråta och var förbluffad
över sig själv. Han hade inte trott att denna psalm skulle
ha en så djup betydelse för honom
Var kommer traditionen ifrån?
Traditionen grundar sig från början kring en hednisk högtid.
Innan kristendomens intåg firade man i Norden en högtid
som var kopplad till de döda. Man trodde att gränsen mellan
de levande och döda var som svagast under valborgsnatten. Eldar
tändes för att bränna det gamla och ge plats för
det nya.
Denna högtid kom senare att sammankopplas med kulten om den heliga
Valborg som enligt sägnen var en engelsk prinsessa som under
medeltiden skickades till Tyskland för att hjälpa kristna
tyskarna, hon blev sedermera abbedissa. Nittio år efter sin
bortgång 870 e Kr kanoniserades hon, dvs förklarades till
helgon av påven. Till hennes minne utvecklades under medeltiden
en särskild kult där man för att skydda sig mot häxor
och onda krafter började tända bål.
För mig är Valborg rätt och slätt en hyllning
till våren, visst ligger det någonting i den gamla kulten
att man bränner det gamla för att ge plats för det
nya. Det är påtagligt då man ser hur naturen direkt
efter att snön försvunnit går från en grå
nyans till att bli prunkande grön på bara några veckor.
Min familj och jag kom hit till Österäng för ett och
ett halvt år sedan. Det är nu den andra våren som
vi får uppleva i denna fantastiska trakt. Vi ser det som en
underbar förmån att få bo nära naturen och på
nära håll följa dess växlingar.
Våren är fantastisk, det som är negativt är att
det också råkar sammanfalla med den tid på året
då vi har som mest att göra på våra arbeten,
trots detta har den en fantastisk förmåga att samexistera
med vår vardag. För visst drabbas man lätt under våren
av ett rus av omåttlig lycka. Fågelkvitter, tussilago,
vitsippor, grönska, värme och sol. Alla dessa företeelser
fungerar som en riktig injektionsspruta i våra trötta själar.
